You better keep running baby.

Vi leker fortfrande med våra liv. Inga lekar runt omkring, bara med. Fortsätter förstöra allt som har med framtiden att göra. Ser ingen utväg. Inte någonstans. För det är såhär det ska sluta fastän vår början var så skrämmande bra.

Det sägs att det handlar om att ge och ta och ingenting annat, men det som händer är att allting bara blir till att ge och aldrig ta. Eller i vissa fall bara ta och aldrig ge. Ge och ta till en och samma person var vad man till en början menade, men det var aldrig så det blev. Till slut. Just nu. Numera. Som om världen någonsin kommer uppnå den där perfektionen vi alla så desperat strävar efter. Trots att vi är så äckligt medvetena om att ingenting av det där existerar fortsätter vi ändå vandra på samma djävla nedtrampade stigar i hopp om att hitta det vi söker efter. Det där helt utan eixistens. Det fungerar egentligen inte såhär. Ska inte fungera såhär. Men vi gör det ändå.