Your crime is time.

Det blev en promenad med hunden ikväll. Gick omkring och funderade. Det slog mig helt plötsligt. Sådär utan att jag vill tänka på det.. Hur mycket har jag egentligen inte förändrats det senaste året? Hur mycket har inte allting runt omkring mig förändrats det senaste året? Både livet, jag och hela resten av världen. Alla människor runt omkring. Det är precis allt, och det är precis allt som blivit så väldigt mycket bättre. Förstår ni inte hur mycket jag älskar er för att ni gör mitt liv så väldigt mycket bättre än det egentligen borde vara? Jag vill så gärna förtjäna det här, och ibland tror jag faktiskt att jag gör det. Lite lycka. Lite lycka sådär väldigt ofta. Det är allt tack vare er och fy fan vad jag älskar er!

För ungerfär exakt ett år sedan ville jag bara skicka allt åt helvete. Bara slippa allt som har med världen att göra, och livet. Jag insåg att det är just det där som är det allra sista jag vill göra nu. Ett djävla år senare! Tänk vad allting, precis allting kan förändras på ett år. Så många dagar. Jag är ungefär den jag alltid varit, men ändå inte.

Helt plötsligt började låten I Remember You med SkridRow spelas. Tårarna började rinna. Så som de alltid brukade göra innan, men då av en helt annan orsak. Jag älskade den låten. Just den låten som påminde mig så väldigt mycket om dig och allt det där jag vet att jag inte förtjänade. Allt det som gjorde allting till ett helvete.

De där gångerna jag grät var inte inte av lycka, men jag insåg att det var just av lycka jag grät denna gång. Just idag. Lycka ja.. Kan Lelly verkligen vara lycklig? Yes, nu kan hon det. SOM FAAN!