Det är ett helt djävla liv & bara en kort stund till minne av..

Jag läste det någonstans. Jag tänkte efter lite och insåg att det är så väldigt sant. Det är verkligen sant att man lever ett helt liv och bara får en kort minut till minne efteråt, om ens det.

Jag har ingen djävla aning om vad i helvete jag gjort idag. Ingenting egentligen. Bara orkat ta mig upp ur sängen, in i köket, äta frukost, upp till datorn, ner till tvn, upp till datorn, ner till tvn, upp till datorn och snart ner för att äta någonting. Sedan blir det säkert datorn igen.

Jag har ingen aning om varför tiden ska gå så snabbt just denna söndag. Just den söndag man så gärna vill ska vara åtminstone ett kort för evigt. Vad det nu är?! Men nejdå, allting ska gå så äckligt snabbt!

Jag vill ha helg igen. Jag vill kunna sova bort dagen! Ja, nästa söndag ska jag sova bort. Sova bort som faan! Sedan ska jag äta, sätta mig framför datorn, äta, duscha och så sova igen. Efter det där är det inte alls långt kvar till måndag morgon. Men ja, det är nästa söndag det. Tills dess är det en halv evighet kvar.

Jag har en äcklig känsla av att denna veckan kommer vara ganska mycket för evigt. Eller så kommer det åtminstone kännas.

Nästa helg blir det fest igen, och då ska jag skämma ut mig med alla mina konstiga fylleord. Ja, det där börjar bli ganska mycket skoj. Och denna veckan är jag lite halvfattig. Endast 86,50 kvar på kontot och 50 i någon byxficka. Sådär äckligt fattig är det inget skoj att vara.