You say that the past is a memory..

Jag skulle aldrig kunna prata. Aldrig säga ett enda ord om sådant jag glömt. Sådant jag i alla fall trodde att jag glömt. Men det var just glömt jag inte hade gjort. Visade det sig.

Människor kan göra en så väldigt illa. Handlingar, ord och allt det där bara kommer. Man kan inte hejda dem. Vad allt det sedan gör med en annan människa, någon som fått alla de där orden slängda rätt i nyllet är en helt annan sak. Visst bryr man sig, kanske, men det är inte det som spelar någon roll. Gjort är gjort. Sagt är sagt. Det finns inget som kan få de de där handlingarna ogjorda, de där sakerna osagda. Därför får alla de där tankarna snurra runt i den andra personens huvud. Runt, runt, runt.. Om och om igen. Utan slut. Alla vet hur det känns, men det är helt enkelt en del av livet. Någonting som är sådär mindre bra.

Det var just de där orden och de där handlingarna som gjorde mig så illa. Att ni sedan inte vill förstå, eller inse att det är erat fel alltihop är just det som gör så väldigt ont.