Perfection will not come.

Kanske vill du ha det så. Kanske vill du ha allt det där igen precis lika mycket som jag. Ingenting blir perfekt, men ser du inte hur det gick? Ser du inte vad som egentligen inte var ditt fel alls? Kanske förlorade du allt det där till någon annan. Någonting du egentligen inte borde ha haft. Någonting som du egentligen inte var värd, just för att det var helt fel. Just för att du förtjänade så mycket bättre.

Tänker man verkligen igenom allting och då riktigt ordentligt så förstår man att det som var det var och det kommer aldrig igen. Jag vet att jag inte vill att allting ska upprepas, för då var det inte värt att ens tänka tanken att stiga upp på morgonen. Sova bort alla dagar, veckor, månader och år var just det enda jag tänkte..

Att tänka att ingenting ska kommas ihåg är så väldigt lätt, men att faktiskt göra så att man inte kommer ihåg någonting av det där är så äckligt svårt. Minnen ska man ha. Minnen ja.. Jag vet att jag egentligen aldrig lär mig särskilt mycket av mina misstag, men jag lär mig ändå någonting. Det är tack vare alla minnen som jag faktiskt kan få mig själv att inte komma tillbaka till allt det där, och sluta hoppas att allting skulle bli så mycket bättre bara man fick en ny chans. Tro mig, ingenting blir särskilt mycket bättre bara någon får en ny chans.

Kärleken är till för att krossa hjärtan. Alla de där jobbiga stunderna är så många, men de är värda alla de där lyckliga stunderna, de där som är alldeles för få.