Det VAR en så väldigt bra dag.

Allting var så himla bra. Hela morgonen, hela eftermiddagen, hela tågresan och så sätter man sig vid datorn.. Precis som alltid. Där går allting åt helvete som så väldigt ofta.

Jag är så äckligt trött på att allting ska förstöras av dig. Just bara dig. Vet du, jag kommer göra dig så mycket fulare än du redan är. En fet djävla smäll rätt i nyllet! Så fort jag träffar dig.. När det nu blir.. All den där lyckan. Bortblåst. Finns inte mer. JUST FUCKING GONE! Allt tack vare dig och de där orden jag inte ens hörde.

Jag tänkte på dig på vägen hem. Tänkte att det var konstigt att du inte givit ett enda ljud ifrån dig på så väldigt många veckor. Så sätter man sig här och så ser man. Jag vet att det är du, och ditt "lastbils överkörda nylle" kommer se så väldigt mycket värre ut.

Jag har ett visst tålamod med människor, men när deras ord innebär att förlora en del av min kontroll över mig själv och allt jag faktiskt älskar så finns det inget som heter tålamod i min värld.

Imorgon är det fredag, och så fan heller att du ska få förstora den underbara dagen!