Någon slags sammanfattning av 2008.

Det här ska skrivas utan tårar, för detta år har varit det bästa i förändringarnas bemärkelse. Men skulle man vilja se det ur andra vinklar så är tårar mer än välkommna för samtidigt som allting har varit skrämmande bra så har det även varit skrämmande dåligt. Upp och ner. Väldigt mycket upp och väldigt mycket ner. Men jag klarade mig igenom allting och det är jag skrämmande glad för. Nu sitter jag här med bara en vecka kvar på detta år. Nästa år har jag lovat mig själv att göra till något av det bästa, för löften har jag aldrig tidigare vågat ge mig själv. Inte på riktigt. Inte just sådana här löften.

En sammanfattning månad för månad. Jag tänkte egentligen inte gå igenom året månad för månad, men det blir väl så ändå. De första fyra månaderna var ungefär desamma allihop. I början av året gick någonting riktigt fel och allting har jag mig själv att skylla, men ändå inte. Jag gjorde det som kändes rätt och kanske var det även riktigt bra gjort om jag tänker efter nu. Kanske hade jag fortfarande varit instängd i ett förhållande som inte var bra från början i tron om att det inte var så illa som det faktiskt var. Den människan lämnade ett sådan avtryck i mitt liv och förändrade mig så skrämmande mycket. Alla förändringar var inte bra, men de flesta och jag måste tacka honom. Faktiskt.

I maj började nergången för min del och allting blev bara värre och värre. Samtidigt som ett problem i mitt liv löste sig och blev riktigt bra så uppstod ett annat problem som fick mig att falla så totalt. Maj var ändå en bra månad men ett förhållande som gjort mig så väldigt lycklig med samtidigt så skrämmnde olycklig led mot sitt slut. Ett jobb över sommaren hade jag fixat och det var den delen av mitt liv som löste sig riktigt bra. Hade jag inte haft det där jobbet unde de fyra veckor jag var hemma i Sverige så hade mina känslor kanske kvävt mig på riktigt.

I juni tog det slut på riktigt. Ett förhållande som varat i nästan exakt tio månader. En människa som stegade ut ur mitt liv minst lika fort som han stegade rakt in i det. Någon som förändrade mig så totalt. Visade mig sådant jag inte trodde existerade. Stärkte mitt självförtroende extremt mycket samtidigt som han fick mig att falla så otroligt hårt. Fick mig att under vissa perioder må dåligare än jag någonsin gjort innan. Men hey, det första förhållandet är väl inte menat att vara för evigt. Det är sådant man väljer att intala sig själv, men som egentligen aldrig är sanningen.

Hade jag inte haft mitt försäljararbete under denna tiden så hade jag förmodligen inte klarat mig igenom det där lika bra som jag gjorde. Musiken och arbetet var det som höll mig igång. Tillsammans med de människor jag lärde känna under sommaren och några av dem kom att betyda så skrämmande mycket för mig. Vilket de flesta av dem fortfarande gör. Men ett självdestruktivt beteende är inte alltför bra. Ingenting man borde fortsätta med, och det var just vad jag lärde mig. Efter allt det som hände under våren så är det inte alltför lätt. Även om mitt ex hjälpte mig att stärka mitt självförtroende riktigt ordentligt så sänkte han det ändå så skrämmande mycket under vissa perioder. Det fick mig att börja hata mig själv igen. Sådär som innan. Men ändå föll jag inte tillbaka till den jag var innan vi träffades, för det var en person jag för länge sedan vuxit ifrån.

Under juli var jag i Bosnien och allting verkade bli så väldigt mycket bättre. Inga sms till mitt ex blev skickade och jag fick inga sms från honom heller. Inte förrän kvällen innan hemfärden. De fick jag tre sms på raken och det fick mig att bryta ihop totalt igen. Meningarna som stod i smset var så skrämmande betydelselösa men ändå så betydelsefulla. Allting på samma gång, för jag som trodde att jag kommit över just den människan insåg att det inte var fullt så enkelt att komma över sina första kärlek som jag trott från början. Men allt det där spelade ingen roll längre, för jag klarade det igen. Återigen fick jag bearbeta allt det som jag redan gått igenom innan de där smsen. Återigen fick jag lära mig att leva mitt eget liv helt utan en människa som faktiskt spottat på mig (bokstavligt) och även spottat diverse kränkande ord rakt i ansiktet på mig.

Augusti var en månad full av överraskningar. Mitt liv vändes bokstavligen upp och ner. Det var en månad full av lycka och alla de där äckliga känslorna som tidigare hotat att kväva mig gömdes utan ett tag. Skolan började den också, men det hindrade inte oss från att göra allt det vi gjort på sommarlovet. Att lunga ner oss ville vi inte, för det spelade väl egentligen ingen roll? Mitt självdestruktiva beteende var väl värre än någonsin just den månaden. Även om jag inte riktigt vill erkänna det för mig själv.

September minns jag inte särskilt tydligt egentligen. Ganska händelselös månad antar jag väl. Eller inte händelselös direkt, men det finns ingenting som är värt att nämnas sådär så att man faktiskt förstår hur mitt år har varit. Mitt ex spökade väl en hel del fortfarande och det fick mig att på litet mindre bra. Ännu mindre bra än som faktiskt var nödvändigt. Men det spelar ingen roll, för det var även den månaden som jag faktiskt raderade honom på riktigt. En gång för alla, för den människa jag faktiskt älskade hade försvunnit och ersatts av någon annan. Det var nästan de exakta orden som uttalades. Från mig till honom. "Jag älskar inte den du är utan den du var då."

November var en djävla bra månad! Fast jag vågar inte erkänna det för mig själv riktigt. Jag antar att det är någon slags rädsla för att bli lämnad ensam, för det är något av det värsta som finns. Ensamheten. Men just den månaden lärde jag mig att inte jaga sådant som inte verkar vara inom räckhåll. Livet handlar inte om att desperat jaga någonting utan låta det komma av sig själv. Man ska kämpa till sig saker och ting, men det ska vara rätt saker. Vad som händer nu har en viss betydelse i framtiden, men alla de människor vi kallar våra vänner nu kan lika väl vara våra fiender i framtiden. Dessutom har jag lyckats inse att den lilla skithåla jag bor i aldrig har rätt. Dess invånare är i stort sätt ingenting man vill ha. Med några få undantag då. Vissa är för bra för vad de får.

December har gått alldels för fort. En människa jag inte riktigt trodde att jag skulle falla sådär pladask för verkade vara helt rätt och det skrämmer mig fortfarande lite. Mest kanske för att människor inte verkar ta det som händer på alltför stort allvar. Kanske ser de tillbaka på allt det jag gjorde i somras och även i höstas. En äckligt osäker flicka som inte riktigt visste vad hon gjorde. Tänk vad alkohol kan göra med en känslor. Förgöra en totalt ur en social synvinkel. De människor som låtsades vilja vara ens vänner var de flesta ingenting. Få människor är på riktigt.

Jag lärde känna mig själv på riktigt i år och det har jag inte bara mig själv att tacka för. Väldigt många människor hjälpte mig och en del av dessa fick mig att må riktigt äckligt dåligt också. Det spelar igen roll vem jag är bara jag är den jag själv vill vara. Vad andra människor tycker och tänker om mig spelar igen roll, för är jag lycklig och trivs med mig själv så är deras åsikter värda noll. Jag har även lärt mig att uppskatta det jag har litet mer och inte bara försöka få tag i allt det jag vill ha. Man kan få allting, men allt har sin egen tid. Det spelar ingen roll hur desperat man än vill ha någonting för man får det alltid när det är dags. I god tid.

Nästa år hoppas jag blir minst lika bra. Mindre känslomässiga krig förhoppsningsvis. Mer motionering och träning helt klart! Dessutom är det min artonde födelsedag och det är körkort som gäller. Sommaren ska bli den bästa men det blir förmodligen inget Bosnien (ehrrm.. jag återkommer angående det).

Att endast umgås med de människor som får mig att må bra är vad jag tänker göra i fortsättningen. Det har blivit lite för mycket bekräftelsesökande det senaste halvåret och jag har väl äntligen förstått att det inte riktigt lönar sig att utföra alla de där handlingarna för man blir aldrig uppskattad av de människor man så desperat försöker bli uppskattad av. Få människor är som sagt på riktigt.

Gott nytt år kanske man borde önska också? Till sig själv och all andra.