fredag 30 november 2007

Sista november..

Ny månad. Snart ny månad. Tiden går så äckligt snabbt. Jag hinner inte med. All stressen. All pressen. Motstånd från alla håll. Ingenting går sådär lätt. Ingenting kommer man igenom utan att trycka på riktigt ordentligt. Förstår ni hur väldigt jobbigt det faktiskt är? Så väldigt jobbigt att aldrig kunna slappna av och fortsätta gå. Fortsätta gå rakt igenom ingenting. Känna att allt utom den där äckliga känslan..

Det känns så väldigt tomt. Ett hål någonstans där inne. Inom mig. Någonstans, bara någonstans. Fastän jag vet att ingenting av detta är verklighet. Fastän jag vet att detta bara är en ond dröm och att jag snart kommer vakna upp och skratta åt mig själv. Fastän jag vet allt det där så kan jag verkligen inte låta bli att tänka att detta faktiskt kan vara min verklighet. Jag kan inte låta bli att tycka att jag är så väldigt korkad som verkligen tror på alla mina ord om att det här bara är en mardröm och ingenting annat.

Musiken ekar i mina öron. Någon stans långt där borta. Ett stort och tomt rum. Eko. Eko. Eko. Can you hear me? Living just isn't hard enough. Living my life.. Not hard enough.

Ja, det är så lätt. Det är så väldigt lätt att vara jag. Är det verkligen det ni tror? Alltid så väldigt snäll och trevlig. Du kan inte stå ut med tanken på att allting kanske kommer förändras. Någontin jag verkligen inte kunnat acceptera. Någonting som alltid kommit sådär regelbundet. Någonting som bara vägrade att komma. Ingenting utom just tomhet. Tomhet där inom mig. Det är äckligt. En växande känsla. Jag vill inte tro att det finns där. Jag vill inte känna allt det här.

Utan er. Utan alla de där underbara människorna som man kallar vänner hade livet varit aboslut ingenting värt. Utan er hade allting bara rasat samman, samtidigt som det utan familjen helt enkelt inte hade funnit någonting som kunnat rasa samman. Ni förstår inte hur djävla lycklig jag är för att jag faktiskt valde helt rätt. Just den 22 augusti blev livet så väldigt mycket värt, så väldigt mycket mer värt än förut.

Det är det som kallas lycka.