Idag flyter jag inte utan jag sjunker.

Det är en obeskrivligt äcklig känsla. Ungefär som den känslan där man helt enkelt vet att ingenting kommer bli rätt. När det liksom inte går rätt till från början. När man känner sig sådär hopplös och allt det där. Det bara kommer helt plötsligt. Man orkar helt enkelt inte försöka. Inte tänka.

Idag hade jag inte tänkt göra annat än sitta här och tycka synd om allting. Speciellt mig själv. Ibland önskar jag verkligen att allting kunde kännas sådär bra. Precis så som de flesta önskar. Att alla de här äckliga känslorna bara kunde lämna plats åt de där känslorna man bara vill ska finnas där. Men nejdå, nu får man dras med det här. Önska att tiden bara kunde spolas tillbaka. Samtidigt som man verkligen önskar att ingenting ska förändras. Bara fortsätta så som det börjat. Vad gör man när man helt enkelt inte vet vad man tycker, känner och vill?

Vet du hur äckligt dum jag känner mig när jag ställer de där frågorna? Vet du hur äckligt rädd jag är för vad du ska tycka?
Tvivlar på att du vet någonting av det där.