Det känns som att människor bara vill göra en illa. Får en att må riktigt dåligt. Inte förstår att allting faktiskt inte är bra. Tror att ingenting är på riktigt. Det är bara för all uppmärksamhet, fast det inte är så.
Jag vet hur det känns, och jag kommer aldrig säga annat. Det där helvetet. Allt hopplöshet. Jag förstår inte varför folk får för sig att vara så äckligt omogna. Skylla på så många andra. Äckligt, äckligt! Fast jag vet att jag själv var sådan.. För väldigt länge sedan. Den där djävla omognaden växer man självklart ifrån. Det är ju det som är grejen. Du har inte gjort det än och det är det som är riktigt äckligt.
Jag mår illa.