Det där är väl inte rätt?

Jag är så äckligt trött på att alltid vara den som frågar någonting. Hade jag inte gjort det så hade det aldrig kommit någonstans. Allting hade varit helt dött. Allt det som finns. Du och jag. Det är åtminstone så det känns.. Har du inte förstått det än?

Säger jag någonting så är det faktiskt så det ska vara. Säger jag att jag har tid så har jag det också. Man behöver inte fråga två gånger. Man behöver inte fråga mer än en gång för att vara säker på att jag kommer. På att jag finns där. Jag vill inte ses som något andrahandsval. Vad betyder jag för dig egentligen? Ingenting? Är det så, så vill jag veta det också, och inte bara gå omkring och undra. Men jag vet att det inte är så..

Vet du hur mycket jag faktiskt skiter i bara för att få vara med dig? Du verkar inte vet det, eller ens ana..

Jag är så djävla trött på allt det här. Jag bestämde mig för att inte säga någonting. Inte ett enda ord. Få dig att undra vad som hänt. Få dig att ställa en fråga. Varför är det så svårt?

Jag hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig. Jag hoppas du förstår att det sista jag vill är att förlora dig. Så hoppas jag att du även förstår att ingenting är särskilt lätt när det gäller just att ställa den där frågan. Jag orkar inte det, och jag tänker inte göra det. Inte förrän du gjort det.

Förstår du vad jag försöker säga?