söndag 4 november 2007

Denna djävla söndag!

Egentligen orkar jag inte skriva någonting. Det glada humör och den väldigt positiva Lelly försvann någonstans. Allting av det där är som bortblåst. Klockan är snart halv fem och jag önskar verkligen det kunde vara måndag v. 44 igen. Ja, varför kan det inte vara lov.. Bara alltid vara lov? Ingen skola och ingenting sådant. Ingen stress eller press. Allting skulle vara så underbart skönt. Ge mig helgen tillbaka!

Ibland undrar jag vad jag gör för att förtjäna all den där smärtan som bara dyker upp ibland. Någonting som bara kommer, och som vägrar att försvinna. Men jag vet att ett liv utan just den smärtan inte är något liv, så jag antar att jag inte är den enda som känner just det där. Ändå önskar jag mer än något annat att just det och allting sådant kunde försvinna. Att du också kunde försvinna. Att du bara aldrig hade dykt upp!

Det är mest du som får mig att känna såhär, och som får mig att verkligen hata allt som har med mig att göra. Samtidigt som det är just du som får mig att må så bra, och känna att jag ändå kanske är värd mer än jag någonsin vågat tro. Kan du inte bara göra allting enkelt? Kan du inte bara sluta ignorera?

Jag har för övrigt beställt det där löshåret jag tjatat om nu. Min kära mor lovade att betala eftersom jag egentligen inte vill lägga pengar på sådant just denna månaden. Fast det blir väl så att jag ger henne en del av pengarna som hon betalat för löshåret nästa månad.. Inte allt dock.

Inte för att det där hade någonting att göra med den övriga texten, men ändå.. Jag var tvungen att nämna det.

Sedan önskar jag verkligen att denna dag inte ska ta slut, för hur mycket jag än tycker om klassen och hur mycket jag än trivs i skolan så orkar jag verkligen inte ta mig dit imorgon, eller resten av veckan.

Nu ska jag fortsätta undra om Johan tänker höra av sig idag.. Eller nästa vecka. Fast det blir väl jag som smsar honom och frågar om han orkar träffa mig idag. Som vanligt..