Can't go to sleep, clowns will eat me!

Jag kan inte riktigt skriva god morgon, för jag vaknade för någon timma sedan, och steg upp för ett tag sedan. Jag har till och med hunnit skriva det jag skulle till Mediekunskapen nu på måndag. Jag fick sådan himla ångest, så var bara tvungen att ha det klart. Blir djävla stressad annars, och det är äckligt jobbigt!

Det blev Göteborg för Jossans, Sofies, Rasmus och min del igår. Det var riktigt skoj, så det tycker jag vi ska göra om snart. Hoppas dock att fler har råd att följa med då. Blir säkert ännu roligare då.

Blev inte så mycket shoppning för min del, men det var väl inte riktigt därför jag var där. Jag är ju så efterbliven att jag faktiskt aldrig varit i Göteborg stad innan, så det var något nytt. Spårvagnarna var kul (även om jag har för mig att jag åkt sådant innan, fast någonstans i Tyskland då). Mitt humör var väl inte direkt på topp om man säger så, inte i början i alla fall, men det blev ju bättre sen. Dock förstörde någon djävel allting på spårvagnen med sitt djävla sms. Det är bara till att skjuta dig nu din djävel! Jag orkar inte bry mig helt enkelt, och jag tror inte det finns särskilt många som gör det.. Förlåt.

Någonting jag bara måste nämna är den där äckelgubben som satt några få säten bakom Sofie och Rasmus i bussen på väg hem.. Han fick mig att nästan pissa på mig av skratt kan jag säga. Fast det var väl inte något riktigt kul sådär direkt. Jag vet inte varför jag inte brydde mig, men Jossan gjorde det. Vi döpte honom till Runkgubben, och det var just det han gjorde. Jag antar att namnet avslöjar vad han gjorde också. Det var väldigt mycket skabb! Särskilt när vi märkte att han hade en kamera framme som han satt och glodde i. Sedan ska vi inte prata om hans megastånd. Så djävla obeskrivligt äckel! Men ja, jag höll på att pissa på mig av skratt.. HAHAHA!

Någonting det kommer ta mig ett tag att glömma..


Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer. Vet inte om min så kallade pojkvän kommer få för sig att fråga mig om jag överhuvutaget vill leka med honom. Fast det vill jag ju. Dock orkar jag inte säga någonting till honom, för jag är så äckligt trött på att alltid behöva vara den som ska fråga allting. Man tröttnar på sådant, och det är just det jag gjort.

Sedan är det alltid jag som alltid har tid. Åtminstone är det så det känns. Från och med den här dagen har jag lovat mig själv dyrt och heligt att inte alltid vara den som har tid att göra precis allting. Jag får mig själv att må så djävla äckligt dåligt just för det där. Att sedan vara tvungen att sitta hemma och glo en kväll då man egentligen borde vara ute och ha kul för att någon fått för sig att den inte kan umgås med mig just då är just det jag inte tänker göra. Det är just sådana kvällar alla djävla tankar kommer och det är just då livet bara skulle kunna ta slut. Så djävla allvarligt är det och det skrämmer mig något så obeskrivligt mycket.

Fast det är ju inte alltid det blir så. Vissa kvällar önskar jag verkligen att allting bara kunde gå åt helvete så jag skulle slippa vara sådär äckligt social..

Förstår ni mitt problem med mig själv nu?
Nah, det tvivlar jag på.