För mig spelar det egentligen ingen roll för det är inte mig du förstör, det är dig själv och allt med dig. Jag vet inte om jag egentligen vill ha det såhär. Igår var det helt självklart att allting helt enkelt skulle bli bra. Så som det faktiskt aldrig riktigt har varit. Idag, just nu vet jag inte.. Eller ok, ska jag vara helt ärlig så vill jag inte just nu.
Jag förstår inte ens varför jag försökte och fortfrande försöker. Jag kan hålla på sådär ett tag, precis som jag alltid har gjort.. När ingenting händer kan allting jag någonsin försökt med dra åt helvete. Ingenting spelar någon roll, för det är bara tack och adjö. Just nu är de tinte långt ifrån det där tack och adjö.
Engelskalektion. Vet att Linda är den enda här inne som faktiskt gör någonting av det vi faktiskt ska göra. Resten av alla gör i princip ingenting. Jag är väl en av dem, men jag orkar verkligen inte. Jag orkar inte ens försöka, för jag vet att jag kommer hinna göra allting ändå. Det blir minst lika bra om jag gör det hemma. Eller minst lika kasst. Precis som hela jag. Riktigt djälva kass och riktigt djälva korkad. Ibland i alla fall. Men jag antar att de flesta tänker så.
Ikväll ska jag fixa mitt löshår, för nu vill jag ha det där håret jag viljat ha så djävla länge. Fy fan vad snyggt det ska bli! Så kanske man kan få vara lite nöjd med sig själv åtminstone en dag. Om det nu går. Fast ja, det kan bli helt åt helvete också. Right? Men äsch. Orkar inte.
Imorgon är det fredag och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hade jag fått bestämma helt själv så hade jag väl suttit hemma helt själv. Tyvärr är min familj hemma så jag orkar inte sitta där.
Eller så umgåd jag med mina kära vänner. Det är någonting man orkar i princip jämt. Ja, faktiskt!
Någonting jag inte orkar är väl.... Fast det kommer bli så ändå, för det var väldigt länge sedan sist. Jag börjar bli desperat, och det är väl det enda.
På lördag blir det party. För min del i alla fall.