Jag är så äckligt trött på att alltid vara den som frågar någonting. Hade jag inte gjort det så hade det aldrig kommit någonstans. Allting hade varit helt dött. Allt det som finns. Du och jag. Det är åtminstone så det känns.. Har du inte förstått det än?
Säger jag någonting så är det faktiskt så det ska vara. Säger jag att jag har tid så har jag det också. Man behöver inte fråga två gånger. Man behöver inte fråga mer än en gång för att vara säker på att jag kommer. På att jag finns där. Jag vill inte ses som något andrahandsval. Vad betyder jag för dig egentligen? Ingenting? Är det så, så vill jag veta det också, och inte bara gå omkring och undra. Men jag vet att det inte är så..
Vet du hur mycket jag faktiskt skiter i bara för att få vara med dig? Du verkar inte vet det, eller ens ana..
Jag är så djävla trött på allt det här. Jag bestämde mig för att inte säga någonting. Inte ett enda ord. Få dig att undra vad som hänt. Få dig att ställa en fråga. Varför är det så svårt?
Jag hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig. Jag hoppas du förstår att det sista jag vill är att förlora dig. Så hoppas jag att du även förstår att ingenting är särskilt lätt när det gäller just att ställa den där frågan. Jag orkar inte det, och jag tänker inte göra det. Inte förrän du gjort det.
Förstår du vad jag försöker säga?
söndag 4 november 2007
Denna djävla söndag!
Egentligen orkar jag inte skriva någonting. Det glada humör och den väldigt positiva Lelly försvann någonstans. Allting av det där är som bortblåst. Klockan är snart halv fem och jag önskar verkligen det kunde vara måndag v. 44 igen. Ja, varför kan det inte vara lov.. Bara alltid vara lov? Ingen skola och ingenting sådant. Ingen stress eller press. Allting skulle vara så underbart skönt. Ge mig helgen tillbaka!
Ibland undrar jag vad jag gör för att förtjäna all den där smärtan som bara dyker upp ibland. Någonting som bara kommer, och som vägrar att försvinna. Men jag vet att ett liv utan just den smärtan inte är något liv, så jag antar att jag inte är den enda som känner just det där. Ändå önskar jag mer än något annat att just det och allting sådant kunde försvinna. Att du också kunde försvinna. Att du bara aldrig hade dykt upp!
Det är mest du som får mig att känna såhär, och som får mig att verkligen hata allt som har med mig att göra. Samtidigt som det är just du som får mig att må så bra, och känna att jag ändå kanske är värd mer än jag någonsin vågat tro. Kan du inte bara göra allting enkelt? Kan du inte bara sluta ignorera?
Jag har för övrigt beställt det där löshåret jag tjatat om nu. Min kära mor lovade att betala eftersom jag egentligen inte vill lägga pengar på sådant just denna månaden. Fast det blir väl så att jag ger henne en del av pengarna som hon betalat för löshåret nästa månad.. Inte allt dock.
Inte för att det där hade någonting att göra med den övriga texten, men ändå.. Jag var tvungen att nämna det.
Sedan önskar jag verkligen att denna dag inte ska ta slut, för hur mycket jag än tycker om klassen och hur mycket jag än trivs i skolan så orkar jag verkligen inte ta mig dit imorgon, eller resten av veckan.
Nu ska jag fortsätta undra om Johan tänker höra av sig idag.. Eller nästa vecka. Fast det blir väl jag som smsar honom och frågar om han orkar träffa mig idag. Som vanligt..
Ibland undrar jag vad jag gör för att förtjäna all den där smärtan som bara dyker upp ibland. Någonting som bara kommer, och som vägrar att försvinna. Men jag vet att ett liv utan just den smärtan inte är något liv, så jag antar att jag inte är den enda som känner just det där. Ändå önskar jag mer än något annat att just det och allting sådant kunde försvinna. Att du också kunde försvinna. Att du bara aldrig hade dykt upp!
Det är mest du som får mig att känna såhär, och som får mig att verkligen hata allt som har med mig att göra. Samtidigt som det är just du som får mig att må så bra, och känna att jag ändå kanske är värd mer än jag någonsin vågat tro. Kan du inte bara göra allting enkelt? Kan du inte bara sluta ignorera?
Jag har för övrigt beställt det där löshåret jag tjatat om nu. Min kära mor lovade att betala eftersom jag egentligen inte vill lägga pengar på sådant just denna månaden. Fast det blir väl så att jag ger henne en del av pengarna som hon betalat för löshåret nästa månad.. Inte allt dock.
Inte för att det där hade någonting att göra med den övriga texten, men ändå.. Jag var tvungen att nämna det.
Sedan önskar jag verkligen att denna dag inte ska ta slut, för hur mycket jag än tycker om klassen och hur mycket jag än trivs i skolan så orkar jag verkligen inte ta mig dit imorgon, eller resten av veckan.
Nu ska jag fortsätta undra om Johan tänker höra av sig idag.. Eller nästa vecka. Fast det blir väl jag som smsar honom och frågar om han orkar träffa mig idag. Som vanligt..
. . .
I never walked so far on a lonely street, with no one there for me
It took too long to see her in misery
And now it's clear to me
That it's worth the pain, always take the blame
For all your own insecurities.. How did I ever let you go?
She got emotional.. HAHA!
Jag har ont i huvudet. Inte mycket men ändå ont i huvudet. Lite sådär ni vet. Lite sådär äckligt ont i huvudet, så att man bara vill lägga sig ner och sova. Fast det är nog mer av trötthet än någonting annat. Gårdagen var inget jobbigt fast jag antar att man blev trött.. Det var lite skoj, i alla fall det jag minns.
Kristin och Jossan kom hit och vi käkade chips. När chipspåsen var slut så var det bara till att vänta på att mina föräldrar skulle försvinna ut ur huset. När dem väl gjort det så gick vi in i vardagsrummet med fantan och vodkan. Där satt vi ett tag. Sedan fick jag visst för mig att jag skulle slänga min tomma falska i någon annans sopptunna.. Jag sprang och gjorde det. Kristin fastnade i en rosenbuske och kom inte loss. Jossan låg väl och kolla på stjärnorna. Kristin joinade henne när hon väl kommit loss. Jag vet inte vad vi gjorde.. Och så gick vi in igen.
Samira och Zeljko kom efter ett tag. Vi gick ut på altanen. Jossan och Kristin ville kolla stjärnorna igen, så det blev så att de la sig ner. Jag tog en del kort på dem, fast alla blev misslyckade.
Efter ett tag gick vi in igen. Verre kom och hon och Jossan skulle till grannen.. Kristin, Samira och jag bestämde oss för att fråga om vi fick komma vi också. Det fick vi.. Utanför huset däckade någon på en cykel. Jag.. skattade åt människan.
Så ja, vi trillbringade kvällen hos grannen, och det var ganska onyktert om man säger så. Zeljko skulle på någon artonårsgrej.. Eller något liknande, så han var inte med. Samira stack också efter ett tag, och nu har jag bestämt att jag ska till Växjö så snart som möjligt.
Nu sitter jag här med min så kallade huvudvärk och undrar vad jag ska göra idag. Förmodligen blir det väl så att jag sitter här och bara sitter. Men så ska jag nog läsa igenom Mediekunskapen. Alla djävla tidningar! Nööödvääändiiigt.. not.
Sedan undrar jag om Johan är någonstans i närheten?
Kristin och Jossan kom hit och vi käkade chips. När chipspåsen var slut så var det bara till att vänta på att mina föräldrar skulle försvinna ut ur huset. När dem väl gjort det så gick vi in i vardagsrummet med fantan och vodkan. Där satt vi ett tag. Sedan fick jag visst för mig att jag skulle slänga min tomma falska i någon annans sopptunna.. Jag sprang och gjorde det. Kristin fastnade i en rosenbuske och kom inte loss. Jossan låg väl och kolla på stjärnorna. Kristin joinade henne när hon väl kommit loss. Jag vet inte vad vi gjorde.. Och så gick vi in igen.
Samira och Zeljko kom efter ett tag. Vi gick ut på altanen. Jossan och Kristin ville kolla stjärnorna igen, så det blev så att de la sig ner. Jag tog en del kort på dem, fast alla blev misslyckade.
Efter ett tag gick vi in igen. Verre kom och hon och Jossan skulle till grannen.. Kristin, Samira och jag bestämde oss för att fråga om vi fick komma vi också. Det fick vi.. Utanför huset däckade någon på en cykel. Jag.. skattade åt människan.
Så ja, vi trillbringade kvällen hos grannen, och det var ganska onyktert om man säger så. Zeljko skulle på någon artonårsgrej.. Eller något liknande, så han var inte med. Samira stack också efter ett tag, och nu har jag bestämt att jag ska till Växjö så snart som möjligt.
Nu sitter jag här med min så kallade huvudvärk och undrar vad jag ska göra idag. Förmodligen blir det väl så att jag sitter här och bara sitter. Men så ska jag nog läsa igenom Mediekunskapen. Alla djävla tidningar! Nööödvääändiiigt.. not.
Sedan undrar jag om Johan är någonstans i närheten?
lördag 3 november 2007
Det är aldrig lätt att vara någon som du..
Vet du att jag tycker synd om dig för att du är just den du är? Vet du att jag inte tycker synd om dig just för att du faktiskt valt allt det där själv? Jag vet inte vad jag ska säga längre.. Allt det som händer är just allt det jag faktiskt vill ska hända. Fast ändå inte, för du är inte en sådan person jag faktiskt hade valt. Men är det inte just det jag gjort? Hade jag haft något val från början så hade det inte blivit just du. Förlåt..
Blev Lager 157 för min del idag. Köpte väl inget speciellt. En T-shirt, en tunika och ett par tajts. Betalade ärligt talat inget av det själv, men så är det ju att vara jag..Om man säger så. Skyll inte på mig utan mina föräldrar.
Gårdagen var för övrigt helt ok. Drog till gymmet och tränade på förmiddagen med Z. Tog moppen ut till Taglarp för att träffa Samira. Z och jag drog in till Jkpg för att fixa sprit. Fixade det och tog tåget hem.. Johan hämtade mig på tågstationen. Drog hem till honom och var allmänt sur. Tyckte lite synd om honom så bestämde mig för att försöka vara snäll. Vet inte riktigt om jag lyckades, men jag försökte ändå. Vet inte riktigt varför jag var sur heller, men det var jag.
Jag vet vad jag gör för fel. Jag vet inte varför jag inte försöker. Jag har ingen djävla aning om varför jag inte försöker. Jag vet att det borde vara annorlunda. Jag vet att ingenting är för bra för att vara sant. Jag vet att jag förtjänar precis allting. Ja, allt det där vet jag, men ändå.. Jag sitter bara här. Sitter här och undrar varför jag slösar bort all denna tid på just precis ingenting.
Ikväll blir det.. YEEEAH! typ..
Blev Lager 157 för min del idag. Köpte väl inget speciellt. En T-shirt, en tunika och ett par tajts. Betalade ärligt talat inget av det själv, men så är det ju att vara jag..Om man säger så. Skyll inte på mig utan mina föräldrar.
Gårdagen var för övrigt helt ok. Drog till gymmet och tränade på förmiddagen med Z. Tog moppen ut till Taglarp för att träffa Samira. Z och jag drog in till Jkpg för att fixa sprit. Fixade det och tog tåget hem.. Johan hämtade mig på tågstationen. Drog hem till honom och var allmänt sur. Tyckte lite synd om honom så bestämde mig för att försöka vara snäll. Vet inte riktigt om jag lyckades, men jag försökte ändå. Vet inte riktigt varför jag var sur heller, men det var jag.
Jag vet vad jag gör för fel. Jag vet inte varför jag inte försöker. Jag har ingen djävla aning om varför jag inte försöker. Jag vet att det borde vara annorlunda. Jag vet att ingenting är för bra för att vara sant. Jag vet att jag förtjänar precis allting. Ja, allt det där vet jag, men ändå.. Jag sitter bara här. Sitter här och undrar varför jag slösar bort all denna tid på just precis ingenting.
Ikväll blir det.. YEEEAH! typ..
fredag 2 november 2007
Just give me a kiss!
Bara allting kunde stanna just där. Just det ögonblicket. Allt med det där. Bara stopp, och aldrig någonting annat än just det. Fy fan vad jag saknar dig! Just nu och nästan alltid. Även om jag kanske egentligen inte vill sakna dig. Just för att det är en äcklig känsla. Att veta att någon faktiskt betyder så mycket att man saknar den i princip hela tiden. Varje sekund av ens vakna tid, för förmodligen även när man inte är vaken. Drömmar. Drömmer jag om dig också?
Det här är just någonting sådant som jag egentligen inte vill känna, just för att jag helt enkelt inte tycker om att känna att någon betyder så mycket. Känna att människan skulle kunna göra vad som helst och såra mig så in i helvete. Bara skära ut mitt hjärta, slänga det på marken och stampa på det.. Så att säga.
Men du gör det så lätt för mig, även om jag är så djävla rädd för att någon av oss ska förstöra allting..
Förlåt för att jag inte kan lita på dig. Inte lita på någon. Inte lita på mig själv. Verkligen inte lita på mig själv. Just för att jag gör så mycket fel. Just för att jag allt jag gör blir fel på ett eller annat sätt.
Men jag skulle aldrig såra dig sådär. Aldrig låta dig tänka sådär om mig.
Det här är just någonting sådant som jag egentligen inte vill känna, just för att jag helt enkelt inte tycker om att känna att någon betyder så mycket. Känna att människan skulle kunna göra vad som helst och såra mig så in i helvete. Bara skära ut mitt hjärta, slänga det på marken och stampa på det.. Så att säga.
Men du gör det så lätt för mig, även om jag är så djävla rädd för att någon av oss ska förstöra allting..
Förlåt för att jag inte kan lita på dig. Inte lita på någon. Inte lita på mig själv. Verkligen inte lita på mig själv. Just för att jag gör så mycket fel. Just för att jag allt jag gör blir fel på ett eller annat sätt.
Men jag skulle aldrig såra dig sådär. Aldrig låta dig tänka sådär om mig.
Can't go to sleep, clowns will eat me!
Jag kan inte riktigt skriva god morgon, för jag vaknade för någon timma sedan, och steg upp för ett tag sedan. Jag har till och med hunnit skriva det jag skulle till Mediekunskapen nu på måndag. Jag fick sådan himla ångest, så var bara tvungen att ha det klart. Blir djävla stressad annars, och det är äckligt jobbigt!
Det blev Göteborg för Jossans, Sofies, Rasmus och min del igår. Det var riktigt skoj, så det tycker jag vi ska göra om snart. Hoppas dock att fler har råd att följa med då. Blir säkert ännu roligare då.
Blev inte så mycket shoppning för min del, men det var väl inte riktigt därför jag var där. Jag är ju så efterbliven att jag faktiskt aldrig varit i Göteborg stad innan, så det var något nytt. Spårvagnarna var kul (även om jag har för mig att jag åkt sådant innan, fast någonstans i Tyskland då). Mitt humör var väl inte direkt på topp om man säger så, inte i början i alla fall, men det blev ju bättre sen. Dock förstörde någon djävel allting på spårvagnen med sitt djävla sms. Det är bara till att skjuta dig nu din djävel! Jag orkar inte bry mig helt enkelt, och jag tror inte det finns särskilt många som gör det.. Förlåt.
Någonting jag bara måste nämna är den där äckelgubben som satt några få säten bakom Sofie och Rasmus i bussen på väg hem.. Han fick mig att nästan pissa på mig av skratt kan jag säga. Fast det var väl inte något riktigt kul sådär direkt. Jag vet inte varför jag inte brydde mig, men Jossan gjorde det. Vi döpte honom till Runkgubben, och det var just det han gjorde. Jag antar att namnet avslöjar vad han gjorde också. Det var väldigt mycket skabb! Särskilt när vi märkte att han hade en kamera framme som han satt och glodde i. Sedan ska vi inte prata om hans megastånd. Så djävla obeskrivligt äckel! Men ja, jag höll på att pissa på mig av skratt.. HAHAHA!
Någonting det kommer ta mig ett tag att glömma..
Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer. Vet inte om min så kallade pojkvän kommer få för sig att fråga mig om jag överhuvutaget vill leka med honom. Fast det vill jag ju. Dock orkar jag inte säga någonting till honom, för jag är så äckligt trött på att alltid behöva vara den som ska fråga allting. Man tröttnar på sådant, och det är just det jag gjort.
Sedan är det alltid jag som alltid har tid. Åtminstone är det så det känns. Från och med den här dagen har jag lovat mig själv dyrt och heligt att inte alltid vara den som har tid att göra precis allting. Jag får mig själv att må så djävla äckligt dåligt just för det där. Att sedan vara tvungen att sitta hemma och glo en kväll då man egentligen borde vara ute och ha kul för att någon fått för sig att den inte kan umgås med mig just då är just det jag inte tänker göra. Det är just sådana kvällar alla djävla tankar kommer och det är just då livet bara skulle kunna ta slut. Så djävla allvarligt är det och det skrämmer mig något så obeskrivligt mycket.
Fast det är ju inte alltid det blir så. Vissa kvällar önskar jag verkligen att allting bara kunde gå åt helvete så jag skulle slippa vara sådär äckligt social..
Förstår ni mitt problem med mig själv nu?
Nah, det tvivlar jag på.
Det blev Göteborg för Jossans, Sofies, Rasmus och min del igår. Det var riktigt skoj, så det tycker jag vi ska göra om snart. Hoppas dock att fler har råd att följa med då. Blir säkert ännu roligare då.
Blev inte så mycket shoppning för min del, men det var väl inte riktigt därför jag var där. Jag är ju så efterbliven att jag faktiskt aldrig varit i Göteborg stad innan, så det var något nytt. Spårvagnarna var kul (även om jag har för mig att jag åkt sådant innan, fast någonstans i Tyskland då). Mitt humör var väl inte direkt på topp om man säger så, inte i början i alla fall, men det blev ju bättre sen. Dock förstörde någon djävel allting på spårvagnen med sitt djävla sms. Det är bara till att skjuta dig nu din djävel! Jag orkar inte bry mig helt enkelt, och jag tror inte det finns särskilt många som gör det.. Förlåt.
Någonting jag bara måste nämna är den där äckelgubben som satt några få säten bakom Sofie och Rasmus i bussen på väg hem.. Han fick mig att nästan pissa på mig av skratt kan jag säga. Fast det var väl inte något riktigt kul sådär direkt. Jag vet inte varför jag inte brydde mig, men Jossan gjorde det. Vi döpte honom till Runkgubben, och det var just det han gjorde. Jag antar att namnet avslöjar vad han gjorde också. Det var väldigt mycket skabb! Särskilt när vi märkte att han hade en kamera framme som han satt och glodde i. Sedan ska vi inte prata om hans megastånd. Så djävla obeskrivligt äckel! Men ja, jag höll på att pissa på mig av skratt.. HAHAHA!
Någonting det kommer ta mig ett tag att glömma..
Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer. Vet inte om min så kallade pojkvän kommer få för sig att fråga mig om jag överhuvutaget vill leka med honom. Fast det vill jag ju. Dock orkar jag inte säga någonting till honom, för jag är så äckligt trött på att alltid behöva vara den som ska fråga allting. Man tröttnar på sådant, och det är just det jag gjort.
Sedan är det alltid jag som alltid har tid. Åtminstone är det så det känns. Från och med den här dagen har jag lovat mig själv dyrt och heligt att inte alltid vara den som har tid att göra precis allting. Jag får mig själv att må så djävla äckligt dåligt just för det där. Att sedan vara tvungen att sitta hemma och glo en kväll då man egentligen borde vara ute och ha kul för att någon fått för sig att den inte kan umgås med mig just då är just det jag inte tänker göra. Det är just sådana kvällar alla djävla tankar kommer och det är just då livet bara skulle kunna ta slut. Så djävla allvarligt är det och det skrämmer mig något så obeskrivligt mycket.
Fast det är ju inte alltid det blir så. Vissa kvällar önskar jag verkligen att allting bara kunde gå åt helvete så jag skulle slippa vara sådär äckligt social..
Förstår ni mitt problem med mig själv nu?
Nah, det tvivlar jag på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
